Hong Kong

Till slut var det dags för vårt sista stop för denna resa: Hong Kong. Intrycken kan bäst sammanfattas: MYCKET MÄNNISKOR. Wikipedia skriver också att ”Hong Kong is one of the most densely populated areas in the world” Vart man än går, så känns det som om det precis varit utsläpp från en konsert eller stor fotbollsmatch.  Gång är således både tids- och tålamodskrävande.

Hong Kong är också staden som aldrig sover. Det händer saker konstant. När vi i morse klockan 4.45 tog taxin till flygplatsen var gatorna redan fulla av kineser som packade upp varor till morgenens fruktmarknad. Sent igårkväll gick vi på nattmarknad. Där myllrade det av människor som letade efter nya ägodelar bland kinapinnar, klockor, buddastatyer och fejkade märkesvaror.

Har man istället lust att finna de vackra blomsterarrangemang, en liten sångfågel eller en guldfisk, ja då finns det marknader och gator avsedda för detta. Hong Kong gillar tematiska uppdelningar.

Hong Kong är också staden som är delad i två. Den ena delen (Hong Kong Island) är präglad av det brittiska imperiet. Här finns det fina bilar, moderna höghus och dyra affärer. Den andra delen (Kowloon) är märkbart fattigare och av lukterna att döma (matos, torkad fisk osv) ännu mer kinesiskt. Trots historien som brittisk koloni och trots att engelska fortfarande är ett officiellt språk, är det idag nästan uteslutande kineser på gatorna; och engelskakunskaperna är häpnadsväckande dåliga.

Att hitta fram till vårt boende blev därför en näst intill omöjlig uppgift. Uppgiven gick Daniel till slut på en stor restaurang med åtminstone 10-15 anställda och frågade om någon av dem kunde någon engelska. Efter att högljutt ha fått bekräftat (på kinesiska) att ingen av de anställda kunde ett ord engelska, kom det fram en stolt äldre man som hade studerat i London. (att han hade studerat i London var komiskt nog en av de få sakerna Daniel förstod, då mannen nog blivit lite rostig sedan London). Emellertid lyckades Daniel få fram budskapet och mannen förde oss gladeligen till vårt ”guesthouse” . Boendet var det billigaste under hela resan. Dessvärre förstod vi  snart varför…

Vi har spenderat vår tid med att insupa atmosfären, tagit vilostunder på Starbucks, hälsa på hos Ikea, tagit oss till en utkiksplats över staden (the Peak, mycket exklusivt område att bo i), varit på Hong Kongs Madame Tussauds, gått på de tidigare nämnda marknaderna med mera.

Emellertid har vi nu, efter fyra dagar, fått nog. De fräna dofterna (som etsat sig in i kläderna), det ständiga kämpandet för en lyckad tiometersförflyttning på gatan och det eviga gloendet. Kanske blir det sistnämnda extra påtagligt då en i sällskapet uppmäter 202 centimeter (något få kineser kan ståta med).

Dock är vi nu fast i Hong Kong. Snökaoset i Europa har än så länge orsakat att planet till London är försenat med sex timmar, men om vi verkligen lyfter idag vet ingen. De som skulle rest till London i förrgår är fortfarande här. Vi håller er uppdaterade hursomhelst. Håll tummarna så länge!

Här nedan kommer Hong Kong i bilder
/Ulrika (med en del faktainslag från Daniel:))

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sommar och sol i Sydney

Den 9 december (Ulrikas födelsedag) landade vi i Sydney. Trots förvarningar om regn, var det solsken som mötte oss. Efter att ha degat några timmar på vandrarhemmet, gick vi ut till Darling Harbour (mysigt hamnområde) för att fira på restaurang. Sjukdomen som hade drabbat Daniel två veckor tidigare verkade oturligt nog nu ha förflyttats till födelsedagsbarnet.

Dagen som kom efter detta bjöd på bättring för sjuklingen (trodde hon i alla fall).  Det togs en tur till Operahuset och Harbor Bridge inspekterades. Efteråt strosades det i The Rocks (ett av de äldsta bosättningsområdena i staden) där pizza och kall öl åtnjöts.

På lördagen kom Nicolette och Nigel till stan. De mötte oss vid Bondi Beach där vi hade glassat oss i solen (tyvärr aningen för länge, då Daniel sov på spikar efterföljande natt). Nicolette skulle senare på Jack Johnson konsert, och vi hade därför bråttom att ta oss in till centrum. Mitt i all stress glömde Gustaf väskan på bussen och till råga på allt låg det en främmande dam i Daniels säng! Det sistnämnda (åtminstone enligt Daniel) var för att receptionen av misstag hade checkat ut honom från vårt rum. Tids nog kom vi till Hyde Park, där vi mötte våra vänner. Ulrika var inställd på en av Nigel guidad tur i Sydney för att senare möta Nicolette efter Jack Johnson. Australiensarnas tanke var dock en annan, och det visade det sig att även svenskarna skulle med in. Detta var en överraskande födelsedagspresent till Ulrika. Gissa om hon blev överraskad!? En sommarkväll som passar bättre för att lyssna på skön musik i en knökad park, det får man leta efter.

Söndag lunch blev vi bjudna på traditionell kinesisk mat (Yam-Cha) av Nicolettes föräldrar som var på besök i Sydney.  Sällan har ögat sett så många speciella maträtter på samma gång! Det mesta smakade dock bättre än det såg ut. På eftermiddagen var det tid för gudstjänst på Hillsong. Mäktig och rockig lovsång fick oss alla fem på gott humör. En biltur till New Town och en trevlig restaurang blev det innan vi trötta, med buss återvände till vandrarhemmet. Före vi hunnit hem hade tyvärr sjukdomskänningar återkommit. Natten följdes av hög feber och magbesvär.

Med hjälp från våra vänner kom Ulrika till en allmänläkare. Doktorn gissade på virus, men för att vara på den säkra sidan tog han ett par prover och en återbesökstid inbokades. Efteråt vandrade vi alla till den botaniska trädgården, la oss i skuggan och picknickade. Stunden kom för att ta avsked av våra vänner. Inga sorgsna miner dock – med en liten, liten värld som vår, så ses vi ju snart igen!

På egen hand klarade vi av att ta oss till Bondi och Manly Beach, äta glass, gå på kafé och se Harry Potter 7 på bio. Vädret var gott och vi njöt av sommaren. Gustafs väska återfanns också. Den stinkande äggmackan som en gång legat i ryggsäcken, hade av någon anledning slängts ut av personalen på hittegodscentralen.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sydön del 3

Vi åkte så efter fallskärmshoppningen vidare till Mt Cook, ett område med Nya Zeelands högsta bergstoppar. Här finns 22 av 27 toppar över 3050 meter. Vägen dit bjöd på en smak av himmel. Lake Pukaki med vatten mer blått och klart än himmelen själv glittrade mot oss.

Väl framme vid det charmiga vandrarhemmet kastade vi oss in i bilen för att hinna med en vandringsled innan solen gick ner. Vilken vandringsled sedan! Vi trodde att vi hade sett det vackraste av Nya Zeeland, men tji fick vi! Se på bilderna och avgör själva.

Efter mat, bastu, skönhetssömn och frukost fortsatte så färden. Denna, vår sista dag, körde Nissan mot Lake Tekapu. Här skulle vi på hästridning bland bergen och den blåaste av sjöar. Då varning hade utgått om att den branta nedförsridningen skulle kräva god balans hade Gustaf gått och blivit bekymrad. Det visade sig emellertid att Gustafs balans mer än väl höll måttet och han trippade galant nedför branterna tillsammans med den store, men något bångstyrige, hästen ”Chief” . Också vi andra klarade provet. Det enda som kunde störa friden något var min häst, vars preferens för ett mer avslappnat tempo väckte frustration både i mig (som frekvent tvingades sparka honom i magen) och i det bakomliggande brödraparet som båda önskade ta reda på hur många växlar djuren besatt.

Slutet på resan i Nya Zeeland var nu nära. Kursen sattes mot Christchurch, där natten spenderades på flygplatsen i väntan på att planet till Sydney skulle lyfta klockan 07.00 på morgonen. Vi sov i skift för att vakta våra grejer. Daniels skift gick dock fortare än mitt och Gustafs, då han slumrade titt som tätt…

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

Sydön del 2

Resan fortsatte så söderut, ner mot Queenstown. I guideboken stod det att om inte denna lilla ”stad” fanns redan, så skulle den uppfinnas och passa in i en Disney-saga. Det finns sanning i dessa ord. Vid en gnistrande sjö, omgiven av höga berg på alla sidor, ligger Queenstown. Med sina 11.000 invånare är det en av de största byarna på södra ön.
Vandrarhemmet vi bodde på var däremot inte en del av den gnistande Disney-sagan. Sunkigare plats får man leta efter och även fast Gustafs luktsinne verkar ha försämrats under resan, plågades jag och Daniel av lukterna i köket, matsalen och på rummet.
Med Queenstown som startpunkt åkte vi ner till Milford Sound. Detta är en av Nya Zeelands mest kända fjordar. Bilresan var lång, fyra timmar enkel väg. Själva båtkryssningen ut i fjorden varade sedan två timmar. Naturen var mäktig. Dock blev vi efteråt eniga om att bilresan dit, med de branta bergsmassiven och de hundratals vattenfallen var ännu mäktigare än båtresan i fjorden.
Då vi kom hem från Milford Sound-turen gick vi på en mysig Thai-restaurang. Trötta efter resan, och spända inför dagen som komma skulle la vi oss tidigt.
Dagen den 7 december vaknade vi med fjärilar i magen. Jag tittade ut genom fönstret – det var sol och blå himmel! Gustaf och Daniel insåg att detta betydde att idag skulle det ske. Den dagen skulle vi hoppa fallskärm. Vi mötte upp på kontoret till företaget som skulle slänga ut oss från ett flygplan på 12.000 fot (4000 meter). Efter att ha beskådat en rad nervösa ansikten tillhörande andra stundande förstagångshoppare, satte vi oss i Nissan körde efter en bil med sloganen ”Embrace your fear” till flygfältet. Väl framme satte vi oss på gräset och väntade på vår tur.
Uppklädda som stridspiloter (långa overaller, säkerhetsregleringar, mössor och glasögon) leddes vi till flygplanet av varsin ledsagare. Ett trängre flygplan får man leta efter och det var med nöd och näppe att vi alla kom in. Så satte vi oss i knät på respektive person som vi senare skulle kopplas ihop med. Planet lyfte fort. Plötsligt var vi uppe på rätt höjd och på en sekund var Gustaf + instruktör borta. Strax därefter var även Daniel ute och sen var det min tur att sitta på kanten i ”bananposition” med huvudet uppåt och benen böjda bakåt. Min täta följeslagare knuffade så till mig och det fria fallet hade startat. 45 sekunder i cirka 200 km i timmen gav ett härligt sug i magen. Efter drygt två kilometer vecklades fallskärmen ut och det enda som fanns att göra var att njuta av utsikten och känslan av att sjunka fort genom luften.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Sydön Del 1

Då december månad inföll och snön låg tung över Torrås, Brättingstorp och Oslo, då begav sig de tre resenärerna ut på sommaräventyr. Daniel den stackaren började känna sig starkare för varje mil bakom ratten och han var nu helt feberfri. Då de landsteg i Picton sken solen. Efter sisådär en timma i Nissan kände pojkarna för att ta en rast, så det blev ett stopp på Huia, en vingård i Marlborough vindistrikt. Två fick ge sig på vinprovning, och den tredje fick spotta i glaset (chauffören såklart).
Senare drog de vidare i det sagolika landskapet. Nya Zeeland är som en drog – man vill ha mer, se mer, uppleva mer. Runt varje krön utropade de: ”Åh, så vackert. Detta är nog det finaste hittills.” för att redan runt nästa hörn hitta en ny favoritplats. Mitt i ingenstans, efter flera mil av vägarbete och rullgrus, small Nissan till och skrek gällt. En smula panik uppstod (Ulrika påstår sig ha varit helt lugn) då täckningen på mobilen var noll och närmsta samhälle en halvtimma bort. Vågad som han är, tog chauffören mod till sig och rullade på (efter att ha kontrollerat att det inte var bromsarna som pajat) nedför den slingriga bergsvägen.
Tur i oturen, änglavakt och liknande gjorde att det rullade på ner till Nelson, ett samhälle där deras biluthyrningsfirma också råkade ha ett kontor. Oj, vad resenärerna var glada för heltäckande försäkring just då. Tiden då Nissan var på verkstaden spenderades genom att gå på ett svenskt Café. Kanelbulle och hallonmuffins – efterlängtade godsaker.
Resan fortgick till Motueka, där natten skulle spenderas. Mitt i ett paradislanskap låg det lilla vandrarhemmet Eden, en plats som levde upp till sitt namn. Sängarna var mjuka och de tre föll i tung sömn då huvudena träffade kuddarna.
Den 2 december var det dags för havskajak i Abel Tasman National Park. Här var vattnet klart och sälarna gottade sig i solen. Pingvinerna och delfinerna lekte i vattnet. Livet var underbart, trots att Gustaf och Daniel hade små kommunikationsproblem i sin tvåmanna-kajak. Efter en förmiddags paddling övergavs kajakerna och de fick vandra ett par timmar genom skogen, för att komma till platsen där deras vattentaxi skulle hämta upp dem.
Då paddlingen var klar satte de möra atleterna sig i bilen och körde till ”The Lazy Cow”, ett annat vandrarhem mitt i Nowhere. Små godispåsar, placerade på kuddarna, mötte resenärerna och Ulrika kom snabbt att älska vandrarhemmet.
Dagen därpå togs en sovmorgon. Nissan fick senare jobba hårt, när många mils körning skulle avklaras ner till Franz Josef Glacier. På vägen stannade resenärerna till på Pannkaksklipporna – ett mäktigt naturfenomen med lager-på-lager-sten som Moder jord format genom årtusenden till att likna – ja, just det – pannkakor på hög.
I Franz Josef väntade ett sunkigt fotsvettsluktande vandrarhem. Här sovs det några timmar, innan det blev dags att åka en kort resa till Fox Glacier, som skulle bestigas. Glaciärvandringen varade i många timmar, och den leddes av en guide som studsade runt likt en bergsget på isen med ishackan i högsta hugg. Han visste precis vilka dödsfarliga sprickor som skulle undvikas och trots att isen omformerades dagligen, förde han gruppen framåt med säkerhet. Killen kunde sin sak.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Nordön på Nya Zeeland

Då vi anlände till Auckland var det en trött och sliten Daniel som var med oss. Vi lyckades hämta ut hyrbilen och Daniel klarade trots att han var sjuk att köra oss ner till Rotorua den dagen. Anledningen att Daniel tvingades köra var att han var den ende över 21 och alltså den ende som försäkringen på bilen täckte.

I Rotorua välkomnades vi av den stank som staden är känd för. Den vulkaniska aktiviteten som bubblar runtomkring orsakar att det luktar äggfis överallt.

Dagen därpå vaknade vi med nytt hopp – Daniel var feberfri. Detta gjorde att vi tog oss vatten över huvudet och reste till ett Wai-O-Tapu, ett vulkaniskt aktivitetscentra där Moder Jord visade på olika underverk. Vi såg en gejser, bubblande gyttjepölar, vatten som var limegrönt osv. Daniel klarade dock inte av att fullfölja turen p.g.a. att hans mage började flippa ur.

Värmen, solen, febern som återigen stigit och magen som inte var som den skulle gjorde att vi åkte tillbaka till Rotorua för att uppsöka akuten. Efter att ha mött en otrevlig receptionist, fyllt i mycket pappersarbete och träffat en trevlig doktor kom vi till slut ut med antibiotika och nytt hopp.

Natten spenderades i Taupo, ett trevligt samhälle med en fantastisk solnedgång som jag (Ulrika) fick beskåda. Dagen efter reste vi ner till Wellington, landets lilla men vackra huvudstad där eftermiddagen/kvällen spenderades.

Om vi ska sammanfatta Nordön i ett ord måste vi bara säga: GRÖNT! Vart man än åker så är det grönt, grönt och evigt grönt. På dessa gröna kullar såg vi dessutom får, får och överallt får.

 

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fiji

Som ni förstår har vi redan lämnat Fiji. Låt mig säga ett par ord om detta land: Fiji är platsen dit TV kom 1995, så ni kan förstå hur välutvecklat Internet är i dagsläget: dåligt. Därav vår tystnad på bloggen. Fiji är på alla sätt långt fattigare än vi hade väntat oss. Inte någon av taxi-bilarna hade gått igenom en besiktning i Sverige. Husen är små skjul och många människor går klädda i trasiga kläder. Intressant är också att märka den enorma kulturkrocken mellan de två folkgrupper som bor i landet: fijianer och indier. De senare togs hit som slavar av Europeér för 100 år sedan, och de båda grupperna går inte helt ihop. I hundra år har det varit politisk oro på Fiji, senaste statskuppen var 2006. Med andra ord, vi fick en del intryck som var nyttiga, men jobbiga att ta in.
Så till vår resa: Vi tog båt ut till Mamanuca- och Yasawa-öarna, där vi spenderade tre nätter. Vattnet sades vara drickbart, men vi tvivlade skarpt på detta. Flugor, mygg, varierande hygien och vildhundar var en del av ”vardagen” för oss turister. MEN, klarblått vatten, sol, snorkling med hajar (små sådana), fantastiska dyk, trevliga människor och tropisk frukt som kunde plockas från träden var också en del av vistelsen.
Inne på fastlandet bodde vi på motel hos en mycket hårt arbetande och trevlig indisk familj. Här stortrivdes vi. Vi lämnade Fiji samma dag som sommarens första cyklon väntades dra in över land. Nöjda men mätta på Fiji, drog vi vidare till Auckland. Dessvärre hade Daniel gått och dragit på sig hög feber.
Fortsättning följer…

 

Publicerat i Uncategorized | 1 kommentar

En snabbuppdatering

Bula (hej på fijianska)
De senaste dagarna har vi alla tre (!) fördrivit tiden med:
– Att gå på zoo (och sett en häftig krokodilshow)
– Suttit på Starbucks i Surfers Paradise + shoppat badkläder
– Städat ur lägenheten (hårt jobb, med Daniel Diktator som arbetsledare)
– Ätit på restaurang med vänner från kyrkan
– Sagt adjö till alla underbara människor i Unichurch
– Tillbringat en natt på ett småsunkigt, men mysigt gammalt motel i the Valley i Brisbane och turistat en sista dag i vår stad

Nu befinner vi oss på Brisbane International Airport i väntan på att ta planet till Fiji. Vi har tvingats väga våra handbagage och slänga ut massor. En sur flygvärdinna ville att vi skulle ner till 7 kg. Hur ofta händer det?! Några böcker och lite skräp senare är vi äntligen här.

Ha det bra så länge. Vi hör av oss så snart vi kan
Vinaka (hej då)

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer

Botanisk trädgåd, möte med svenskar och North Stradbrook Island

De senaste dagarna har jag och Gustaf (som vanligt) glidit runt. Vi har försökt att hålla oss borta från lägenheten (och en evigt pluggande Daniel) så mycket som möjligt. Detta är vad vi har fördrivit tiden med:

I måndags åkte vi därför till Mt Coot Tha Botanic Garden: en tematrädgård med bland annat ökenavdelning, 4 olika sorters regnskog, japansk trädgård, örtaträdgård, fruktavdelning mm. Här spenderade vi några härliga timmar genom att strosa runt och titta på blommor och växter.

Senare på kvällen träffade vi lite Mark-bor som vi hade avtalat möte med. Per Granlunds flickvän Linn Harrysson med resekompanjoner befann sig i Brisbane och vi tyckte det var kul att ses på en kaffe i kvällningen.

Gårdagen reste jag och Gustaf med tåg + buss + båt över till North Stradbroke Island, en sandö utanför Brisbane. Då vi kom till färjan insåg vi att detta troligtvis inte är det vanligaste turiständamålet. Det verkade på personalen på båten som om de knappt visste hur de skulle hantera turister. Vi kom till slut över till den lilla byn Dunwich på andra sidan vattnet. Detta var en av de mest sömniga platser vi varit på. Bussen som skulle ta oss till andra sidan ön (där sevärdheterna sades finnas) gick mer sällan än 330-bussen till Göteborg. Nästa buss skulle gå om en och en halv timma.

Då chauffören väl dök upp insåg vi att öns ende busschaufför också agerade brevbärare. Denne var en söt liten man som kände hela lokalbefolkningen, tjötade ständigt och var mån om att vi visste var/när/hur vi kom tillbaka sen.

Väl framme vid Point Lookout insåg vi att den oändliga resan inte hade varit förgäves. Platsen var något av det coolaste vi har sett i Australien. Vi gick en vandringsled där man under stora delar av året kan få se valar längs med den vackra kusten men vi hade ”bara” turen att få se en stor rocka. Naturen var orörd, levande och respektingivande.

Efter vandringsleden tog vi oss ner till en strand. Mitt i ingenstans låg denna öde sandstrand, där sandkrabborna och ett par andra människor var de enda som sällskapade oss. Gustaf och jag hoppade längdhopp, hade sandkrig och sprang oss alldeles trötta. Gustaf utsåg stranden till hans favorit – jag måste hålla med. Vackrare får man leta efter.

Idag, onsdag, har vi vandrat runt och njutit av Brisbane. Vi ramlade in på en frukt- och grönsaksmarknad. Provsmakade där en stund och köpte ananas och mango innan vi drog vidare till Adelaide Street. Där köade vi för sushin som alla köar för. Två saker som vi fått upp ögonen för i det sista är: mango (smakar inte detsamma i Sverige som här) och sushi.

Nu väntar vi spänt medan Daniel skriver sin sista tenta.

Publicerat i Uncategorized | Lämna en kommentar

Fraser Island

I torsdags begav jag och Gustaf oss ut på en guidad tur till Fraser Island. Vi blev upplockade vid dörren hos familjen Maher. Sedan bar det av norrut. Fraser Island är världens största sandö (med mer sand än hela Saharaöknen) och dessutom den enda platsen i världen där regnskog växer på sand. Enda sättet att ta sig runt där är att köra på sandstranden samt små (mycket skumpiga ”vägar”) inne i skogen. Då vi kom till ön var vi nöjda med valet att inte köra själva. Vägförhållandena var skrattretande. I efterhand fick vi dessutom höra att det varje år dör ett par tre backpackers i bilolyckor ute på ön.

Vi hade en extrem tur och fick framsätet i vår bil/truck. Detta gjorde att vi (1) kunde titta på vägen och på så sätt undvika illamående (2) hade mycket bra utsikt. På Fraser fick vi se massvis av örnar, en stor sköldpadda på stranden, regnskogen och sist men inte minst; Lake McKenzie. På ön finns många sötvattensjöar som omgivs av kritvita sandstränder. Den sjö vi besökte (alltså LakeMcKenzie) är utsedd till att vara en av världens vackraste stränder (Flohult och Hanatorp, släng er i väggen). Vid lunchtid fick vi grillat med massvis av goda tillbehör (och, ja, vi fick äta hur mycket vi ville!)

Tillbaka på fastlandet åkte vi till Rainbow Beach, en sandstrand men klippor färgade i hundratals nyanser pga mineraler. Mäktigt! Vi följde sedan sandstranden en och en halv timma ner till Noosa. Australien har mer sandstränder än Europa kan drömma om…

Väl tillbaka i Noosa var vi båda nöjda med turen. Det som återstod av kvällen spenderades med Nigel och hans bror Callum. På fredagen sprang jag och Sylvia (mamman i familjen) 7 km in till Noosa Heads, där resten av sällskapet mötte upp oss för frukost på restaurang. Avsked togs så till Noosa och framförallt familjen Maher. Vi har dem att tacka för mycket på den här resan! Som tur är, får vi troligtvis se Nigel i Sydney i alla fall.

Då vi glömde kameran, och istället fotograferade med Nigels kamera, har vi inga bilder att lägga ut för stunden 🙂 Kan hända kommer de ut senare.

Publicerat i Uncategorized | 2 kommentarer